Allt är som vanligt hos dom ensamma.

Jag skulle gissa att han är en stark person. Rent psykiskt alltså. När man ser på honom så vet man vad man får liksom. Jag undrar vad han gör? Han sitter ofta och skriver. Författare kanske? Han skriver på någon slags deckare. Eller bok i alla fall. Kommer han skriva om sitt liv eller ska han sno någon annans liv? Om han inte har upplevt något då? Då blir det genast mycket svårare för honom. Att skriva om sig själv. Så då snor han! Från allt och alla. Så det är det han gör så klart! Det är det han har ägnat det senaste året åt. Att sno från andra. Men han sover bort hela dagen och är uppe hela natten. Han missar dom flesta människor. Och då får han genast mycket svårare att sno. Håll andan. Ner med persiennen. Mitt liv. Mitt liv. Inte hans. Vad kommer hon med? Vad är det för paket? Den ultimata loftsängen i ljus furu! Hon hade säkert planerat allt så bra. Sparat pengar, kollat upp busstider till och från IKEA. Hon hade kanske ringt sin pappa och frågat om han hade tid att hjälpa till. Men det hade han inte tydligen. Hon är ensam. Stackars henne. Ensam. Undrar om hon har gått försiktigt längs östra storgatan i dag? Där låg det nämligen en tygaffär förr. Så hon hade kanske tänkt titta på lite tyg som skulle kunna utgöra något slags överkast. Men affären finns inte kvar. Där tygaffären fanns ligger nu Rock Rubens skivhörna. Nytt och begagnat. Hon började gråta och sprang hem. Inte för att tygaffären var borta utan för att när hon äntligen hade vågat mig ut ur lägenheten så var det som om Rock Rubens skivhörna blev beviset på att ingenting förblir. Allt bara blir annorlunda hela tiden och hon tycker säkert det är väldigt påfrestande. Vad kommer hon med nu? Ett enkelt litet bord. Inget märkvärdigt alls. Bara ett brunt litet bord med tillhörande golvlampa. Vad gör hon nu? Tar en paus. Så klart. Måste vara svårt att vara ensam och bära allt det där. Vad tar hon upp ur ICA Supermarket kassen? Jag ser inte. Vänta. Hämtar kikaren. Nu ska vi se. Aha! En burk Skippy jordnötssmör. Hon äter direkt ur burken med fingret. Det finns säkert en logisk förklaring till detta. Blodtrycksfall. En klassiker. Så klart. Får hon inte ont i magen? Varför äter hon jordnötssmör? Jag kommer ihåg dom som bodde där innan. Dom med hunden. Dom var inte riktigt kloka men det kändes som om dom hörde hit. Att dom var en del av det där huset. En del av kvarteret. Vad tänkte jag på då? På oss. Vi var väl dom enda som inte hörde hit. Kanske var det meningen att det ska vara så. Du och jag. Du vid fönstret. Jag i soffan. Jag måste nog se det så. Annars går det inte. Går det överhuvudtaget? Nej. Kanske inte. Men något måste jag tro på. På något som är bättre än det här. Om jag kunde. Tro på vad som helst men inte det här. Det som händer just nu. Vad är det som händer? Ja. Jag vet inte. Precis. Du satt där och bara tittade på mig. Jag visste inte vad jag skulle säga. Du såg så snäll ut. Jag ville sätta mig hos dig men jag vågade inte. Jag visste ju knappt vad du hette. Han hade berättat en del om dig. Och jag förstod att du var hans vän. Du var så viktig för honom. Men han berättade aldrig att du sakta sänker dig själv. Så var det ju inte. Sluta. Ja. Jag ska sluta. Vänta lite nu! Hur länge har han stått där?! Fan vad obehagligt. Ja. Det är obehagligt att han bara står där. Klart att han får stå där om han vill. Ja. Det är klart. Men man undrar ju om det har hänt något. Ja. Det är uppenbart. Annars står man väl inte och glor in i ett skyltfönster så där. Jag tror han är sjuk. Ja. Sjuk i huvudet. Men titta på honom! Han står ju helt still! Nej. Det där är inte normalt. Jag i fönstret. Du ute i världen.

Dagens spotify: Imperiet – Höghus, låghus, dårhus.