Vem var du egentligen?

Jag sitter med fötterna i din fotölj. Den som bara jag ville ha. När du var borta. Jag träffar dig under promenaderna genom kyrkogården precis där jag bor. Du är där. Signe, Karl, Maj-Britt, Viola också. Kanske också han som tog motorcykeln hela vägen till himlen. Han som jag aldrig träffade men som alla saknar. Jag kan stanna upp mitt ibland flera hundra i Nordstan. Någon har ditt rakvatten. Det där rakvattnet som vi alla luktade efter vi hälsat dig välkommen med pussar och kramar. Jag vet fortfarande inte vad det heter. Jag har lika vass skäggstubb nu. Som du hade då. Nu river jag kinder med det. Som du gjorde då. Varför var alla så arga på dig? Varför pratade vi aldrig om dig? Jag minns att du var besvärlig faktiskt. Du var stängd. Lite tvär. Du var liksom frånvarande från dig själv. Sista julen. Du skällde på Reine Brynolfsson och du grät tyst när Ernst Günther dog  i Änglagård - Andra sommaren. Jag undrar om någon hade sett dig gråta innan. Vad hände med dig efter det? Vart tog du vägen? Jag gick ut ur kyrkan innan alla andra. Jag fick se var du hade växt upp. Jag fick se var din mamma låg begravd. Jag fick svar på en massa frågor. Jag fick pusselbitar. Jag fick din fotölj. Jag fick dina partivänners brev. Jag fick dina skivor med kampsånger. Men jag har ingen aning om vem du var. Men jag misstänker att vi är lika. I några saker i alla fall. Så en vacker dag sluter jag upp bakom dig. Så går vi i 1 maj tåget tillsammans. Sen ska vi ta en bärs och då vill jag veta: Vem var du egentligen?

Dagens spotify: Hoola Bandoola Band – Keops Pyramid